I do not want to be afraid
Vart ska jag börja ens?
Jag har nog aldrig kännt mig så vilsen i hela mitt liv. Är de nu man ska sätta sig ner och försöka luska ut vem man egentligen är?
Jag trodde att jag visste de. Men i guess not.
Jag trodde jag var den där tjejen som alltid är glad. Som älskar att sjunga och beröra människor. Jag trodde att jag var den som alltid ställer upp för alla sina nära och kära när som helst på dygnet. Jag trodde jag var den som bryr sig mer om andra än om sig själv. Kanske är jag någon helt annan än den jag försöker vara? Jag kanske hugger i sten?
Hur känns de innombords just nu?
Tom, ensam, sviken, ångest.
Kanske får jag skylla mig själv? För vad har jag gjort rätt i mitt liv? Känns som att jag har gått vilse, du vet, när man vandrar i cirklar. Hittar inte den rätta stigen. Kommer de bli annorlunda om jag skulle hitta den?? eller kommer de alltid att kännas såhär?
Jag tror att mycke beror på hur mitt vuxenliv startade. Jag svek alla som älskade mig. Jag förstörde kanske mina näras liv, om inte annat mitt eget, och de är väl de jag hoppas, Att ingen annan än jag blev skadad för livet.
De finns en person som jag önskar av hela mitt hjärta skulle stå här, villig att fråga, Hur är de egentligen, och de dödar mig innuti att du inte gör de. För en sak vet jag och de är att jag skulle göra de för dig. Kanske vet du en av orsakerna? att du faktiskt hade kunnat göra nått åt de. Men varför gjorde du inte de då? Jag vet inte om jag har fel i att jag tror att jag har kommit att betyda oerhört mycket för dig. Att jag faktiskt har hjälp dig igenom de värsta händelserna i ditt liv. De är vad jag tror men nu vet jag inte längre, de kanske inte alls har varit så i din värld? I så fall så ska jag inte må dåligt över detta. Men de är lite svårt när du inte ens frågar vad de är som pågår. Kompisar som jag inte ens har kontakt med längre frågar ju. Jag förstår inte.
Kroppen börjar säga ifrån nu Lina. De är dags att ta tag i sig själv och göra någonting åt och av ditt liv. Du kanske är en helt annan person än va du trodde, Hur ställer du dig till de? Orkar du? Om du inte är den personen du trodde att du var så kanske du inte är envis heller..
De kommer inga tårar, de är kanske dags?
Jag har nog aldrig kännt mig så vilsen i hela mitt liv. Är de nu man ska sätta sig ner och försöka luska ut vem man egentligen är?
Jag trodde att jag visste de. Men i guess not.
Jag trodde jag var den där tjejen som alltid är glad. Som älskar att sjunga och beröra människor. Jag trodde att jag var den som alltid ställer upp för alla sina nära och kära när som helst på dygnet. Jag trodde jag var den som bryr sig mer om andra än om sig själv. Kanske är jag någon helt annan än den jag försöker vara? Jag kanske hugger i sten?
Hur känns de innombords just nu?
Tom, ensam, sviken, ångest.
Kanske får jag skylla mig själv? För vad har jag gjort rätt i mitt liv? Känns som att jag har gått vilse, du vet, när man vandrar i cirklar. Hittar inte den rätta stigen. Kommer de bli annorlunda om jag skulle hitta den?? eller kommer de alltid att kännas såhär?
Jag tror att mycke beror på hur mitt vuxenliv startade. Jag svek alla som älskade mig. Jag förstörde kanske mina näras liv, om inte annat mitt eget, och de är väl de jag hoppas, Att ingen annan än jag blev skadad för livet.
De finns en person som jag önskar av hela mitt hjärta skulle stå här, villig att fråga, Hur är de egentligen, och de dödar mig innuti att du inte gör de. För en sak vet jag och de är att jag skulle göra de för dig. Kanske vet du en av orsakerna? att du faktiskt hade kunnat göra nått åt de. Men varför gjorde du inte de då? Jag vet inte om jag har fel i att jag tror att jag har kommit att betyda oerhört mycket för dig. Att jag faktiskt har hjälp dig igenom de värsta händelserna i ditt liv. De är vad jag tror men nu vet jag inte längre, de kanske inte alls har varit så i din värld? I så fall så ska jag inte må dåligt över detta. Men de är lite svårt när du inte ens frågar vad de är som pågår. Kompisar som jag inte ens har kontakt med längre frågar ju. Jag förstår inte.
Kroppen börjar säga ifrån nu Lina. De är dags att ta tag i sig själv och göra någonting åt och av ditt liv. Du kanske är en helt annan person än va du trodde, Hur ställer du dig till de? Orkar du? Om du inte är den personen du trodde att du var så kanske du inte är envis heller..
De kommer inga tårar, de är kanske dags?
Kommentarer
Trackback
